Så arg så arg har jag inte varit på länge.  Mest rädd dock. Och eftersom tanken är att den här lilla bloggen även skall spegla mindre roliga saker och inte bara guld och gröna skogar innehållande felfri människa så ja.. Vanligtvis när jag gått bort med hästarna till stora hagen så går de till höhögen o käkar. lystra springer bort till sin sedvanliga punkt utanför hagen o lägger sig o kommer med när vi vänder tillbaka. Idag? Kände jag hur Opec laddade när jag skulle släppa honom o tänkte att nej, det här lär väl gå åt skogen. Och ja, han brallade loss rejält och fick zigge med sig. På ett ögonblick var såklart även hunden i hagen och roade sig, vallade så fint så...jätterädd matte stod o ropade som en galning livrädd då hon ett par ggr var nära att träffas av en hov. Men icke, jycke sprang glatt på och kunde inte ha brytt sig mindre. Vid ett tillfälle la hon sig av en slump utanför hagen och jag fick tag på henne från sidan och usch vad arg jag blev på henne. Det var ner i backen o så gott som upp i nackskinnet och en hel ramsa väl valda ord. Nu i efterhand mest ledsam över att jag tog så i henne men samtidigt så hade jag släppt henne där o hästarna fortfarande sprungit ja då hade hon med all säkerhet stuckit igen. 

Nu blev det iaf så att hon fick gå vid mig o sen ligga plats utanför bror medan jag öste ut alla känslor på svägerskan >< 

Hemma nu och lystra är vän med mig o jag snart med henne, måtte bara varva ned lite först! Fr.o.m. Nu äre koppel på när hästarna släpps. I alla andra fall är hon jätteduktig med just hästarna. I lilla hagen håller hon såklart gärna koll men lättbruten o går sen o pysslar med annat. Går jag med dom eller sitter på så går hon alltid framför o gör allt annat än o har koll på djuren. 

Usch ja nej nu släpper vi de här! (Lystra har då redan gjort det, ligger o knäet o ormar sig för tillfället) Ser dock mer fram emot än någonsin att hon ska få träffa får och faktiskt få lov att göra det hon är gjord för!