Var och hälsade på en fin gammel vän i Stockholm idag och det var myspys minsann, vi bor ju trots allt bara 1 h ifrån varandra nu! De vart promenad, lunchmys o te (ja ni läste rätt, te!) Tror jag lite tvångslärde mig att gilla te i går när de var så kallt att de va dricka te eller frysa ihjäl^^

 

Hursom så kom vi att prata lite om den gamle tiden som så ofta blir när man har känt varandra så länge och det här med min hm.. ja dåliga period där på..x antal år när de var som sämst^^ och hon nämnde att de inte pratade direkt om det men alltid lite undrat varför jag inte kom över uppbrottet snabbare utan klängde kvar o var grinig istället för att som så lätt, bara gå vidare. Det är väl där det här med vetskap kommer in...jag kan ju inte begära någon att förstå om knappt någon faktiskt vet hur det egentligen stod till. Att det inte var Han som var det jag ville ha, det var snarare en frihetskänsla o long over due. Utan känslan av att bli lämnad med alla problem och min onda kropp medan den andra så lättvänt kunde hoppa vidare och istället välja att behandla mig aktivt illa för något jag inte förtjänade. Att jag faktiskt inte längre hade nån som visste precis hur dåligt jag mådde eller varför utan var handfallen. Och att det inte var Det som tagit mig så lång tid att komma över utan snarare att försöka hitta ett läge där jag mår bättre, inser att världen är större än än den lilla jag levde i och att det finns flera härliga människor också! Tom sådana som är lite som jag:)  och försöker med något så klyschigt som att få lite kolla på vem jag är som person, är fortfarande ganska velig när det kommer till den saken!^^ Och ilskan över att jag inte var klok nog att säga stopp när jag egentligen ville och var för naiv för att inte veta bättre och för vek för att inse att jag inte kommer att må bra såhär utan gick passivt och väntade på bättre tider är något som dock kan göra mig lite bitter. Jag kunde väl inte må dåligt, jag som hade nära noll procents frånvaro i skolan och alltid känt mig stark och glad..plötsligt var allt omvänt. Tog väldigt lång tid att inse detta och än mer nu i efterhand, i efterhand är alltid allt så mkt lättare! Och jag tror jag hade varit en helt annan människa om jag gått efter min magkänsla o inte efter hur saker ska vara och hur man förväntas bete sig. 

 

Hursom! En liten parentes på något som såklart alltid är med mig men som inte längre stör mig på samma sätt och som jag borde sluta älta ens emellanåt, jag har fortfarande mycket att jobba på sviterna efter den tiden men det är väl det som kallas livet! Ett bra harmoniskt friskt liv är inte något som automatiskt händer en såsom man trodde när man var liten. Man var väl inte riktigt medveten om alla miljarder olika variabler som i slutändan påverkade ens egna val och alla runtom en! Men det är väl också det som gör det hela till en utmaning, och vem är jag att tacka nej till den:)