Gått och funderat ett slag efter en tankeställare. Att jag vill ha så mkt till hundarna och också till viss del skaffar det eller planerar att skaffa det och tar lektioner och ridhushyror och allt det kan va. Varför? Varför inte bara ha kvar det gamla halsbandet eller nöja sig med att ha samma sele till det mesta, träna ute när det går o låta bli annars? Och mitt spontana svar: så van vid att allt med hästar är så dyrt. Och ja det är väl sanningen med modifikation, eller kanske halva sanningen, eller kanske en del av den. För så är det ju, kostade en lektion 300:- så tyckte man det var "helt ok" eller köpte täcken var säsong och skodde dem var 6e vecka som bara det kostar mer än en dyr kurs med hund. SÅ, ja. Man är van vid andra siffror. PÅ ETT SÄTT. På ett sätt inte. Jag var aldrig den som kunde köpa ridstövlar för 4000:- eller den där fantastiska sadeln för 40 000:- eller för den delen, en egen häst (innan jag då väl kunde det o se hur det gick;) Och inte så, jag hade allt man behövde, föräldrar som stöttade mig och jag hade (har:) världens snällaste goaste lilla häst men ja, det var det som fick kosta, var inte mkt annat utöver hästarna. Prioritering. Och så är det såklart nu med då man inte är tokrik som student med hund o bil..men ändå, ja nu kan jag ha ordentliga fina bra grejjer till hundarna och verkligen njuta av det utan att sukta efter mer, för att jag tycker det är roligt och jag fortfarande har råd med annat ändå utöver det;) 

 

Man har inte stora rullande kostnader på samma sätt.

 

Förutom när de inte är friska då förstås;) Som väl är fallet med miko igen. Ryggen verkar dock hålla sig på plats men öroninfektion tillbaka och ska nu genom gå en foderallergiutredning för att utesluta eller påvisa det och ev. sen då behöva gå vidare med andra tester. Får hoppas det här är något som äntligen kommer få sin lösning nu då, måste va jobbigt och gå med allergi och  då även få tillbaka de usliga öronproblemem med jämna mellanrum...Han ska även tillbaka och operera bort resterna av tanden han slog ut. Ber och håller alla tummar att detta kan gå på försäkringen! Så nu lever han tråkiga livet med tråkiga foderkulor som enda tugg och just nu då heller inte får leka med leksaker^^ Men vi ska väl komma igenom det här med, som vi gjort tidigare! Och är det något man faktiskt har lärt sig av de senaste tokiga åren så är det att tiden går, även när man inte tror att den ska göra det.