Vaknade inatt av att tårarna rann. Mindes drömmen om varför och bet ihop. Drömmen där jag inte kunde sluta gråta hur jag än gjorde, drömmen där jag var nere i den djupa avgrunden och kom inte upp hur gärna jag än ville. Jag gick bredvid dig frisk och kry du likaså, kom sedan på att det ju inte är så. Allt föll samman och nu är vi inte längre tillsammans. Du på trapalandas gröna ängder och jag en skadad grå själ kvar på jordens vidsträckta längder. 

Men jag kan inte göra det här nu.