Hem...
23:40:00Ibland blir jag så trött på människan. Däribland jag givetvis. På hur vi har djur på hur vi gör saker på hur vi tror att vi kan behandla våra kroppar och miljön runtomkring oss. Vet inget annat djur som håller andra djur för skojs skull, pengar eller status. Vi är egoistiska, vi är förvirrade, vi är lata och vi har inte någon som helst förståelse för hur vi påverkar jorden och moralen i att behandla djuren som levande varelser. Visst, vi kan lära oss. Men ju mer jag lär mig, ju mer märker jag hur många det är som inte vet, som inte bryr sig om att ta reda på...som verkar ganska nöjda med att fortsätta vara naiva.
Och det behöver inte vara vardagliga tankar som att "åh vi människor behöver bry oss mer om miljön" eller "åh du rider dint häst fel eller för hårt eller tränar för obetänksamt" ..snarare vad vi människor gör för att fylla upp vår tid. Vi behöver inte leva för att överleva. Vi skapar istället andra aktiviteter för att hålla oss sysselsatta. Vi lyfter skrot på gymmet framför en spegel timme ut och timme in eller tränar våra djur till att utföra saker de troligtvis inte hade valt själva, de ska jobba åt och för oss i bästa fall med oss. Men för vad? att komma snabbast runt en bana som gör vilken skillnad i långa loppet? För att vi vill vinna? vara bra, få bekräftelse, lämna ett avtryck?
Vi är avundsjuka och världen är för stor för att vi någonsin ska bli nöjda, vi vill alltid ha mer, vara mer och göra mer. Vi utnyttjar, vi har ingen disciplin och vi gör egentligen ingenting om vi själva inte tjänar på det. Vi Vi försöker laga allt och alla men kan inte ens ta hand om det mest basala på många håll i världen. Vi får avliva djur men människor skall lida i det oändliga, för vi vet inte hur vi ska ta ställning. För du kan ju bli bättre där du ligger..du kan vilja börja leva igen...eller så är det så att du aldrig kommer att kunna äta själv igen...eller simma eller springa eller sola eller njuta eller älska. Men nog fan ska du leva. Precis som att inte döden kommer att ta oss alla tillslut ändå.
Så här börjar det filosoferas en dålig dag, en dag då jag undrar vad vi egentligen håller på med. Och vilka vi? Givetvis finns det variationer ut i det oändliga. Men det är dess existerande som är ett faktum. Att vi springer sönder våra djur i vinstdrivande sporter, vi förstör vår miljö. Vi förstör tom gärna oss själva, för vad stoppar vi i oss om inte en massa onödigt. Jag kan så väl veta vad som är bra och inte men det hindrar inte mig från att stoppa i mig sånt ändå, Varför? För att jag kan, för att jag är värd det?! För värd, det vore bra välbalanserad kost åt kroppen. Inte socker till hjärnan. Vi blir sjuka, vi får ont, smärtan vi drar på oss kan få andra att lämna oss. Vi är svaga. Vi höga krav och en norm som samhället satt åt oss, vi ska passa in i mallen. Vara lika, stick inte ut och må för all del inte dåligt eller ha ont.
Det där var då en sån dålig dag jag kan ha. Men goda dagar? Ja, de finns också. Där jag ser värme och kärlek. Givmildhet och viljan att ändras och ändra. Det finns omtanke och hopp. Där finns känslan av att det är värt det, livet. Att vi vill leva i balans med en lagom mängd sprudlande galenhet. För livet skall vara roligt, och när livet i sig sätter fälleben. Ja, då ska man bara borsta av knäna och resa sig igen. För även om man inte kan få allt man vill eller var allt man vill vara eller känna sig hel , så är det ändå helt ok att vara den man är. För man är här och då är det lika bra att göra lite nytta och njuta av det man har.
