Hamnade i en akut situation idag på praktiken men vart så kall att jag inte hetsade upp mig särskilt och det är ofta så vare sig det är glädje eller något annat, jag får ibland tvinga fram känslor lite som " det är meningen att du ska va glad nu då känner man på ett sätt, gör det nu" Dock väldigt nära till rädsla o känslan av att vara missnöjd med min person, mkt pga detta.. Googlar på avsaknaden av känslor då jag så ofta känner mig såhär. Ser att det är vanligt tecken/en rest av depression o borde väl inte vara förvånad. Det tar inte dagar att bli bra, det tar inte månader..uppenbarligen tar det år och ju mer jag kan se tillbaka objektivt desto säkrare är jag på att det var en depression jag fann mig själv i då. Men inte såg jag någon poäng då att söka hjälp pga det, jag trodde ju att jag var sån.  Ett tag trodde jag att mat skulle göra mig lycklig sen tippade det över till träning extremt o ett tag trodde jag att köpa saker var det, nu står jag någonstans mittimellan och vet inte riktigt vad. Allt jag vill är att ha en frisk kropp o knopp o nöjd med vem jag är vilket just nu inte är fallet, inte på riktigt. Och viljan och speciellt ha orken att försöka och just nu är det orken som tryter mest, jag har svårt att se att det kommer lyckas vilket såklart är en urusel start på att försöka.

 

Nä usch, förhoppningsvis får det sakta men säkert fortsätta gå åt rätt håll nu iaf, bakslag blir det men en dag vill jag känna sprudlande glädje över något igen. O inte bara ha nära till känslor jag ogillar mest, rädsla o bitterhet. Ett framsteg såsom jag ser det är att faktiskt inte skämmas över det eller känna att jag vill dölja det, iaf inte allt, för vem bryr sig. Vi har alla en historia. Minns när jag. började den här utbildningen o önskade att jag kunde ge intryck av en ny människa, chansen att ge sken av att vara en viss typ av person, ny start. Men den finns ju inte, det var ju hela mig som flyttade dit o det är inte bara o ändra om över en natt o att försöka låtsas, det är bara alldeles tokigt. Att låtsas vara något jag inte är vart ju en del i varför jag hamnade i smeten från början. Jag skulle inte säga att "fake it til u make it" är så sunt att tillämpa alltid;) 

 

(Ops.  Första uppdateringen på länge blev inte så positiv men allt kan inte vara det, men vi tågar på o ska berätta mer om vad vi sysslar med här uppe i sundsvall vilket hittills mest varit sova o busa mellan varven vi varit på praktik^^ inte så spännande alltså (eftersom vi har tystnadsplikt på kliniken blir det ju såklart inte så mkt om det)